Dö Ebola, Dö

"Skönt att man inte bor där", är väl det första man tänker när man får höra om hur Ebola viruset sprider sig i Väst Afrika. Jag känner däremot oro för alla de underbara människor som jag lärde känna när jag var till Sierra Leone förra våren. De människorna gav mig så mycket glädje, de lärde mig mycket och visade vad sann lycka är.
Fick höra av en vän att han inte kommer kunna jobba nu eftersom hotellet har stängt, de hotell vi bodde på. Det är konstigt hur saker och ting förändras så snabbt. För inte så länge sen minns jag hur jag stod och såg på när de människorna dansade för oss, hur de skrattade, bjöd oss in i deras kultur, vi blev en del av dem. Och nu när jag tänker på dem, ser jag människor som smittas och dör. De människor som verkligen inte förtjänar det...
Såg på någon tabell att över 300 har redan dött i Sierra Leone...och det är så hemskt att veta att man inte kan göra nått åt saken.
Jag håller kontakten med de vänner jag har där via Whatsapp och den dagen då de inte svarar längre så vet jag vad som hänt. Då är de borta och då kommer jag aldrig att få en chans att se dem igen som jag lovat.

Ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta vad som än händer.