Things end. But memories last forever

Nu har det gått ett tag sen vi kom hem från Afrika. Jag minns ännu när jag för några månader sen tänkte att resan till Sierra Leone är så långt borta. Och mitt i allt är allt redan förbi.

Jag saknar verkligen miljön och de trevliga människorna. Jag har nog varit i några länder utomlands tidigare men att åka till Afrika var ändå helt annorlunda. När jag t.ex. har åkt till Gran Canaria så har jag efteråt saknat värmen och sånt, men jag går ändå vidare i mitt liv fastän jag har kommit hem. Afrika var rena motsatsen, jag fällde några tårar när jag kom hem och att börja leva som vanligt igen kändes en aning svårt. Jag visste hur människorna levde där och att se hur bra jag själv hade kändes lite orättvist.

Jag lärde mig så oerhört mycket och min världsbild förändrades en aning. Jag har nog alltid varit emot racism, men att själv som vit människa åka till ett land där det bara finns mörkhyade var helt annorlunda. Jag kände mig bokstavligen som en inkräktare, vart man än gick så tittade människor på en, "ett vitt får bland alla svarta får". Så jag har bättre förståelse för de mörkhyade människor som kommer till Finland, att de kanske inte alltid känner sig bekväma i vår omgivning.

Jag minns ännu då jag satt i flyget på vår hemresa och såg på filmen "12 years a slave", efter det var jag så besviken på att vi för ett antal år sedan behandlade mörkhyade som om de skulle vara mindre värda än oss. Jag har aldrig själv betett mig racistisk mot någon men ändå känner jag skammen, att vi vita verkligen skulle sänka oss så lågt och behandla alla som inte var vita på ett så skit sätt. Ni skall se på filmen om ni har chansen.
Och det som är ännu mera synd är att vissa ännu i dagens läge verkligen har mage att vara racistiska. Seriöst, vad vinner man på det? T.o.m. ordet "neger" tycker jag är över gränsen, vi som är vita har inga namn så varför skall mörkhyade behöva ha det? Nej, det är bara pinsamt...
Jag minns när vi åkte i vår minibuss i Freetown då jag såg en man som rörde på huvudet åt sidorna, ungefär som att han menade att vi inte är välkomna. Och visst jag har full förståelse. Efter hur vita människor har behandlat mörkhyade så borde ingen respekt visas alls. Men samtidigt är det fel att såna som är godhjärtade får ta hatet för en annan människas handlingar.

       ...och ni som tror att ni har det dåligt

Vi klagar på så mycket, att vi får för mycket läxor, har för mycket arbete, att skolmaten suger. Åk till Afrika och jag lovar er att ni inte nämner sådana kommentarer igen. Vi har så mycket mera än vad de har, ändå ler de mera än vad vi finländare gör... Otroligt.
Människorna i Sierra Leone tog nog priset att vara vänlig mot en, vi fick så mycket kärlek under vår vecka att man blev helt överväldigad.

Jag mötte en kille på stranden sista dagen vi var i Freetown och han lärde mig mycket. Vi satt och diskuterade och jag frågade honom vad lönen är om man har ett jobb. Han sa att han hade en gång haft ett jobb, där han bar stenblock under en hel dag och allt han fick var 10 000 leones , ca 1 euro...
Jag tyckte så synd om honom, det var så fel men han var glad för att han ens fick lite pengar. Och eftersom jag har så stor empati för andra människor, så satte jag ner 10 000 leones i hans ficka och så sa jag "jag tycker det är fel, du borde få mera". Han såg ut som om han sett en ängel eller något^^
Men glädjen i hans ögon var allt jag behövde. Man kanske inte kan hjälpa alla, men att hjälpa någon och sedan se deras tacksamhet är en av de underbaraste saker som finns. På kvällen kom samma kille till hotellet för at säga adjö, jag talade lite med honom och hans kompis. Vi diskuterade lite kring kriget, på den tiden så var de barn som flydde undan i hopp om att inte behöva bli skjutna. De berättade även att barnsoldaterna hade drogats ner för att kunna bli mer aggressiva och vara mer kapabla att verkligen våga skjuta ner andra människor. Och att det just är därför som många vuxna i dagens läge tar droger eftersom de blev beroende. Killarna sa även att dom märkte att jag inte är som andra, att jag är social och öppen att tala med nya människor. Jag har fått samtal, mejl och textmeddelanden nu i efterhand där folk säger att de saknar mig och min personlighet. Visst värmer det i hjärtat och jag hoppas på att jag en gång kan åka tillbaka till Sierra Leone.

"Jag kan inte förändra andra människor men jag kan förändra mig själv". Jag såg en video på en kille som sa en så bra sak, att vi föds och dör med inget. Vi har alltså ett val hur vi vill leva vårt liv, men vissa har kanske inte lika stora möjligheter som andra. Skillnaden mellan Finland och Sierra Leone var mest människorna. Här ser vi ner på varandra, blir avundsjuka och snakkar skit. Jag blev så chockad över att ingen kvinna såg ner på mig i Sierra Leone, det var kanske just därför jag mådde så bra. Man väljer hur man behandlar människor och att se ner på andra, vi vinner inte alls på det. Tänk på det själva, vad får ni ut av det i slutändan?

Jag kan tyvärr inte beskriva i ord hur resan var så otrolig. Man måste helt enkelt uppleva det själv för att inse hur bra vi själva har det.

"Life is short, live it.
Love is rare, grab it.
Anger is bad, dump it.
Fear is awful, face it.
Memories are sweet, cherish it."

Sierra Leone: onsdag- torsdag

Onsdagen den 2.4

På morgonen så åkte vi till ett snickeri för att intervjua några arbetare. Efter ett kort besök där så for vi till WAYS där det fanns yrkesutbildning och ett daghem. Vi gick runt lite och tittade på vilka yrken som lärdes ut och så besökte vi även ett barnhem. Barnen var så söta och härligt var det att se när de spelade fotboll eftersom vi gav dem bl.a. en fotboll i gåva.

På kvällen så for vi till Bens hus för att diskutera lite, bl.a. om hur resan har varit och vad vi upplevde som det bästa. 

Torsdagen den 3.4 

Detta var vår sista dag innan vi skulle åka hem till Finland på fredags morgon. Hela förmiddagen gick åt att åka tillbaka till Freetown. När vi kom fram så for nästan alla till stranden för att sola och bada. Vi passade även på att shoppa lite och använda upp extra pengar som vi inte behövde. Jag hade rätt många leones kvar och det skulle inte ha varit någon vits att komma hem och växla till euro, så det var lika bra att köpa lite gåvor och sånt istället. Jag köpte en otroligt grym mask, som jag redan hade sett innan vi åkte till Bo, men eftersom den kostade en del så väntade jag med hopp om att hitta samma mask någon annanstans för ett billigare pris. Men nej, masken var väldigt gammal och det fanns inga kopior vad jag såg. Mannen i butiken berättade att masken hade använts när man firade någon tradition, alltså vid fester och att det kallades Joli, den dans där masken användes…om jag minns rätt. Han sa även att den driver ut ondska ur hemmet, vet dock inte om det stämmer. Den må se lite skrämmande ut men jag tyckte den var så vacker att den var värd det pris jag betalade. 

Vid stranden solade jag lite och njöt av den tid vi hade kvar där. En kille kom fram till mig och vi pratade en hel del, haha han är typ den person som jag saknar mest. Kommer att berätta varför i nästa blogginlägg^^

Köpte lite mellanmål :D

Denna man slog sönder glasflaskor och åt upp glaset, sedan åt han även sand.
Auch, kan inte vara bra för hälsan O.o 

Min favorit,  jag älskade verkligen hans musik!!!

Mysigt att bli fotad här mellan dessa två killar.. ^^

"It doesn't matter if you're black or white"

Denna tjej var så söt, jag gav henne två ringar som jag inte behövde, sen gick vi tillsammans från
stranden och pratade. Hon älskade att gå i skola och hennes dröm var att få bli advokat. Jag
frågade varför hon just ville bli advokat och så svarade hon att hon står för rättigheter
och vill göra det mera rättvist i samhället. Så vackert att en så pass ung människa redan tänker
på det sättet.

Min underbara mask ^^

Sierra Leone: måndag- tisdag

Måndagen den 31.3

Denna morgon så skulle vi besöka en liten by, Pelewahu. Resan dit var lång och vi satt i en liten bil och trängdes. Vägen var dessutom sjukt guppig så man började må lite illa och slog till huvudet i taket lite nu som då. 

Väl framme så bemöttes vi med öppna armar. Alla var glada och vi fick bl.a. se på när de hade en lektion, tror att det var matematik, de räknade i alla fall upp siffror efter läraren. Vi gick sen för att intervjua en kvinna som gick i skolan där och plötsligt hördes det trummor och sång en bit bort. Jag stack iväg för att titta vad det var för något. Människorna i byn hade en dans för oss, som ett litet firande för att vi var där. Wow, måste jag säga…bara once in a lifetime man får uppleva något sånt där ^^

På kvällen när vi hade kommit tillbaka till hotellet så blev vi bjudna på middag av två kvinnor från Norge. Mysig kväll!

Tisdagen den 1.4

På tisdagen besökte vi ett ställe där de skräddarsydde kläder. Jag beställde en svart klänning som sen blev att kosta ca 10 €, så dyrt var det inte. Måste dock ta och sicksacka kanterna eftersom sömmen håller på att gå upp. Efter vårt besök där så hade vi några intervjuer med några killar som jobbade som mekaniker. 

Sedan tillbringade vi resten av dagen vid polen^^

Vi gick genom en liten gränd där folk sålde en hel del saker. En kille ville ge mig en fantaburk som gåva^^

Sierra Leone: lördag- söndag

Lördagen den 29.03 

På morgonen så tog vi taxi till ett barnhem i Freetown. Sos children's villages var ett barnhem dit barn fick komma som inte hade föräldrar eller barn vars föräldrar inte klarade av att ta hand om barnet. Vi gick runt och tittade hur de bodde och så fick vi även hälsa på en familj, alltså en moder och ca 8 barn som bodde i en stuga. Barnen fick gå i skola men de lärde sig också om hur man lagar mat, tvättar kläder etc. Det värmde verkligen i hjärtat att få se att barnen tas om hand och inte lämnas ensamma. Men tragiskt nog så slipper inte vartenda barn med, de är alldeles för många så visst finns det ännu föräldralösa barn ute i samhället. 

Efter vårt besök där så åkte vi tillbaka till hotellet för att äta lunch. Efter det så for de flesta av oss ner till stranden. Vi besökte stranden två gånger under vår vecka och båda gångerna så var det tomt där vi satte oss ner för att sola och bada. Redan efter några minuter så var vi omringade av män och försäljare. Inte så konstigt med tanke på att vi var typ enda turisterna som satt på stranden. En kvinna passerade och började lägga ut alla armband och halsband framför mig. Oh well, slutligen tog jag ett halsband fast jag inte hade planerat att köpa något. 

På kvällen for vi tillbaka till hotellet för att äta. Jag däremot tog en pinacolada som jag avnjöt. Den var dock inte så god som jag hade hoppats på och jag märkte efter ett tag att jag log alldeles för mycket. En sjukt stark drink må jag säga. Under kvällen spelade ett band och jag minns ännu att en man sjöng "I wanna grow old with you, I wanna die lying in your arms. I wanna grow old with you, I wanna be looking in your eyes…" Vid det tillfället slog det mig att vi inom några dagar skulle åka tillbaka till Finland. Varför lämna något så vackert och underbart? 

 Söndagen den 30.03 

Denna dag så skulle vi åka till Bo med vår minibuss, en resa som tog ca 5 h. Nåjaa, jag hade i alla fall kul, satt och tittade ut genom fönstret konstant. 1 h innan vi var framme vid Bo så stannade vi vid ett ställe, ungefär ett litet torg där det såldes en hel del frukter, dricka och sådant. Några skulle på wc så de for in till en byggnad intill. Jag for också, men när man ser en toalett som är alldeles trasig, inget toalettpapper finns, spolningen fungerar inte och det är piss på hela golvet och det stinker så att det svider i näsan…så skippar man nog ett toalettbesök. I alla fall jag. Vi blev nog varnade för att vissa allmänna toaletter inte var så fräscha, men att de var så här hemska, det hade jag aldrig trott. 

Väl framme vid Bo så såg allt rätt lyxigt ut vid vårt hotell, Dohas hotel & restaurant. Jag solade och hade en skön eftermiddag. 

Mot kvällen när jag låg i en gungstol och lyssnade på musik så såg jag att några män tittade på mig från andra sidan polen. Awkward. Sedan sände en av killarna en mörkhyad pojke för att be om mitt nummer. Jag blev lite irriterad eftersom jag inte tyckte det var okej att sända en pojke. Om han nu var tvungen att använda en pojke för att få mitt nummer så skulle han åtminstone ha gett en liten slant. (kände mig illamående av detta så jag betalade pojken en liten slant innan vi for tillbaka till Freetown)                                                                                                                                                                                      Nåjaa, efter detta följde en konstig stämning mellan oss. Efter ett tag när jag skall gå upp till mitt hotellrum så väntar en av killarna utanför. Vi talar lite och killen som tydligen är en äldre man säger att han har fru och barn men att han älskar att experimentera och att hans fru dessutom är hemma i Libanon. Ehhh, se inte på mig liksom.. sedan fick jag en kommentar "jag vill gnida min näsa mot din näsa". Hmm nej tack, sade gonatt och stack upp till mitt rum. Sannerligen ett mystiskt slut på den kvällen.

En man kom och sjöng för oss på stranden. Det lät så otroligt vackert. 

Dohas Hotel & Restaurant