Things end. But memories last forever

Nu har det gått ett tag sen vi kom hem från Afrika. Jag minns ännu när jag för några månader sen tänkte att resan till Sierra Leone är så långt borta. Och mitt i allt är allt redan förbi.

Jag saknar verkligen miljön och de trevliga människorna. Jag har nog varit i några länder utomlands tidigare men att åka till Afrika var ändå helt annorlunda. När jag t.ex. har åkt till Gran Canaria så har jag efteråt saknat värmen och sånt, men jag går ändå vidare i mitt liv fastän jag har kommit hem. Afrika var rena motsatsen, jag fällde några tårar när jag kom hem och att börja leva som vanligt igen kändes en aning svårt. Jag visste hur människorna levde där och att se hur bra jag själv hade kändes lite orättvist.

Jag lärde mig så oerhört mycket och min världsbild förändrades en aning. Jag har nog alltid varit emot racism, men att själv som vit människa åka till ett land där det bara finns mörkhyade var helt annorlunda. Jag kände mig bokstavligen som en inkräktare, vart man än gick så tittade människor på en, "ett vitt får bland alla svarta får". Så jag har bättre förståelse för de mörkhyade människor som kommer till Finland, att de kanske inte alltid känner sig bekväma i vår omgivning.

Jag minns ännu då jag satt i flyget på vår hemresa och såg på filmen "12 years a slave", efter det var jag så besviken på att vi för ett antal år sedan behandlade mörkhyade som om de skulle vara mindre värda än oss. Jag har aldrig själv betett mig racistisk mot någon men ändå känner jag skammen, att vi vita verkligen skulle sänka oss så lågt och behandla alla som inte var vita på ett så skit sätt. Ni skall se på filmen om ni har chansen.
Och det som är ännu mera synd är att vissa ännu i dagens läge verkligen har mage att vara racistiska. Seriöst, vad vinner man på det? T.o.m. ordet "neger" tycker jag är över gränsen, vi som är vita har inga namn så varför skall mörkhyade behöva ha det? Nej, det är bara pinsamt...
Jag minns när vi åkte i vår minibuss i Freetown då jag såg en man som rörde på huvudet åt sidorna, ungefär som att han menade att vi inte är välkomna. Och visst jag har full förståelse. Efter hur vita människor har behandlat mörkhyade så borde ingen respekt visas alls. Men samtidigt är det fel att såna som är godhjärtade får ta hatet för en annan människas handlingar.

       ...och ni som tror att ni har det dåligt

Vi klagar på så mycket, att vi får för mycket läxor, har för mycket arbete, att skolmaten suger. Åk till Afrika och jag lovar er att ni inte nämner sådana kommentarer igen. Vi har så mycket mera än vad de har, ändå ler de mera än vad vi finländare gör... Otroligt.
Människorna i Sierra Leone tog nog priset att vara vänlig mot en, vi fick så mycket kärlek under vår vecka att man blev helt överväldigad.

Jag mötte en kille på stranden sista dagen vi var i Freetown och han lärde mig mycket. Vi satt och diskuterade och jag frågade honom vad lönen är om man har ett jobb. Han sa att han hade en gång haft ett jobb, där han bar stenblock under en hel dag och allt han fick var 10 000 leones , ca 1 euro...
Jag tyckte så synd om honom, det var så fel men han var glad för att han ens fick lite pengar. Och eftersom jag har så stor empati för andra människor, så satte jag ner 10 000 leones i hans ficka och så sa jag "jag tycker det är fel, du borde få mera". Han såg ut som om han sett en ängel eller något^^
Men glädjen i hans ögon var allt jag behövde. Man kanske inte kan hjälpa alla, men att hjälpa någon och sedan se deras tacksamhet är en av de underbaraste saker som finns. På kvällen kom samma kille till hotellet för at säga adjö, jag talade lite med honom och hans kompis. Vi diskuterade lite kring kriget, på den tiden så var de barn som flydde undan i hopp om att inte behöva bli skjutna. De berättade även att barnsoldaterna hade drogats ner för att kunna bli mer aggressiva och vara mer kapabla att verkligen våga skjuta ner andra människor. Och att det just är därför som många vuxna i dagens läge tar droger eftersom de blev beroende. Killarna sa även att dom märkte att jag inte är som andra, att jag är social och öppen att tala med nya människor. Jag har fått samtal, mejl och textmeddelanden nu i efterhand där folk säger att de saknar mig och min personlighet. Visst värmer det i hjärtat och jag hoppas på att jag en gång kan åka tillbaka till Sierra Leone.

"Jag kan inte förändra andra människor men jag kan förändra mig själv". Jag såg en video på en kille som sa en så bra sak, att vi föds och dör med inget. Vi har alltså ett val hur vi vill leva vårt liv, men vissa har kanske inte lika stora möjligheter som andra. Skillnaden mellan Finland och Sierra Leone var mest människorna. Här ser vi ner på varandra, blir avundsjuka och snakkar skit. Jag blev så chockad över att ingen kvinna såg ner på mig i Sierra Leone, det var kanske just därför jag mådde så bra. Man väljer hur man behandlar människor och att se ner på andra, vi vinner inte alls på det. Tänk på det själva, vad får ni ut av det i slutändan?

Jag kan tyvärr inte beskriva i ord hur resan var så otrolig. Man måste helt enkelt uppleva det själv för att inse hur bra vi själva har det.

"Life is short, live it.
Love is rare, grab it.
Anger is bad, dump it.
Fear is awful, face it.
Memories are sweet, cherish it."