Kom just hem från bion, där jag såg filmen Winter's tale. Det var en väldigt vacker film och jag fick fälla många tårar. När filmen väl var slut så reste sig alla upp och gick ut och jag såg inte en enda människa som hade lika röda ögon som mig. Berättaren sa i slutet av filmen att "när vi dör så hamnar vi på stjärnhimlen som stjärnor bredvid våra käraste", jag tycker det var så otroligt vackert att jag ännu smågrät när vi gick ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar