As you grow older, you'll find the only things you regret are the things you didn't do.
~Zachary Scott
Jag funderar konstant på vad jag skall göra efter gymnasiet. Om jag söker in till en skola så vill jag att jag söker in till rätt ämne, någonting som verkligen intresserar mig. Vi blir informerade i skolan om alla universitet och yrkeshögskolor man kan söka till. Och främst talas det om de skolor som ligger i närheten av Vasa eller de skolor som är populärast i Finland, oftast svenskspråkiga skolor.
Just nu känner jag inte alls för att börja i en populär skola, dit alla typ söker. Även fast jag skulle finna ett intressant ämne att läsa så vet jag inte om det är det jag vill. Jag vill ut i världen.
Det är synd att jag inte blivit utbildad till ett visst yrke, annars hade jag kunnat åka utomlands och jobba inom den bransch som jag finner intresse i. Det finns så många som stannar i samma stad där de föddes. De växer upp, går i skola och sedan skaffar de sig jobb och familj i samma stad. För mig vore det en mardröm.
Vi lever trorts allt bara en gång och innan vi ens tänkt tanken så sitter vi där på ålderdomshemmet. Vart tog åren vägen?
Det finns så mycket jag vill hinna med i detta liv. Jag vill göra rätt val. Även fast all andra söker in till skolor så tänker jag göra vad jag vill. Men att söka in till en skola skadar ju aldrig, man kan stå i kö som en plan B.
Att åka utomlands vore underbart. Jag har alltid velat åka till Skottland eller Italien. Italien är ett vackert land, men om det är en studiestad...de vet jag inte. Vet inte varför jag skulle vilja åka till Skottland, det låter bara så mystiskt. Inte ofta man hör att någon skall till Skottland och studera.
Människor som förverkligar sina drömmar, det älskar jag. Hittills har jag gjort saker som jag velat och i längden mår man bra över det. Jag vill inte bli gammal och sedan ångra de saker jag aldrig gjorde.
Det är synd att folk ser ner på de personer som verkligen försöker. T.ex. Justin Bieber, han var en helt vanlig pojke som kom in i en sångkarriär. Många började hata honom. Förstår inte varför...
Han drömde säkert om en sångkarriär och hans dröm gick i uppfyllelse. Ska man behöva hata någon för att den förverkligar sina drömmar? I så fall vet jag inte vart denna värld är på väg.
Jag drömde som liten att få bli modell och dagligen såg jag på Top Model. Jag visste att jag aldrig skulle bli så lång att jag hade en chans i modellbranschen. Så det var bara att fortsätta drömma.
I gymnasiet så såg jag en lapp om modellskola, "holy shit" tänkte jag. Hade aldrig tänkt tanken att börja i en sådan. Efter mycket prat med föräldrarna så fick jag börja i den skolan. De första lektionerna lärde jag mig att hålla hållningen och att gå som en modell. Jag njöt, fullt ut. Hade aldrig känt att jag lyckats så bra med något. Jag gjorde det omöjliga till det möjliga. Men med lite hjälp på traven förstås. ;)
Den första modeshowen kom och jag var otroligt nervös. Tänk om jag snubblar? Tänk om jag går fel? Tänk om jag inte får bytt kläderna tillräckligt snabbt? Tänk om jag mokar totalt!?!??!
Showen började och jag gick ut. Jag var förvånansvärt lugn, jag som brukar ha klappande hjärta konstant för att jag är så blyg. Jag gick fram till den punkt där det var bestämt att jag skulle stanna. Visade upp kläderna och gick tillbaka. Henrietta hade förverkligat en av sina omöjliga drömmar.
Jag tror inte det finns något som är omöjligt. Det handlar bara om viljan, vill man något så går det. Har håltimme nu just så det är därför jag faktiskt orkar och har tid att skriva ett såhär långt inlägg. Ni som läser det här, jag har bara en sak att säga. Gör det vad ni vill, inte det vad andra vill. Den dröm ni har, även fast den är stor eller liten. Se till att den blir verklig. Tro mig, ni vill inte sedan ångra att ni aldrig gjorde som ni egentligen ville.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar